S som i Sora och Slop.
- Ajje Ljungberg
- 8 okt.
- 5 min läsning

Det är svårt att hänga med i AI-investeringarnas cirkus. Knappt två veckor efter att Nvidia meddelade att de investerar 100 miljarder dollar i OpenAI, och OpenAI köper chips från Nvidia för ungefär lika mycket, så kom nyheten att OpenAI gör en till viss del liknande affär med Nvidias rival AMD.
Vissa säger att dessa bilaterala avtal är ett tecken på att AI-ruschen är en bubbla på väg att brista. Andra kritiserar dem för att de är utställda med massor av villkor, ”om” och ”kanske”, och på ett sätt skulle kunna kallas kursmanipulation av de inblandade börsföretagen. Oracles ägare Larry Ellisons förmögenhet tog ett hopp efter att nyheten om att OpenAI tecknat avtal om att köpa molntjänster för hundratals miljarder av hans företag fått börskursen att gå upp mer än 30 procent, och under åtminstone en dag var han världens rikaste innan Musk tog tillbaka den platsen. OpenAI som ännu inte är publikt listat riskerar ingen sådan stämpel.
Det är så enorma summor och turer i detta AI-jättarnas monopol-spel att jag för länge sedan tappat räkningen.
Det handlar om att bygga de största datacentren. Mark Zuckerberg sjunger skrytsamt – med Donald Trump i kören – om att hans Meta bygger ett som är större än Manhattan, långt från Manhattan, i fattigare delar av USA, där invånarna klagar på miljökonsekvenser och på att det blir ganska få nya jobb. I veckan kom nyheten att Elon Musk och hans xAI drar igång Colossus 2, hans andra jätteprojekt i mellan-staterna Tennessee och Mississippi (noterar att att dessa två staters namn är fyllda med dubbelbokstäver, som berättar för oss hur de ska uttalas). Colossus, som Musk kallat ”världens största superdator” med sina 200 000 chips från Nvidia, ligger i samma trakter i en före detta Electrolux-fabrik. Bara det är en signal om den tekniska utvecklingen. Först kom diskmaskinen, sedan datadiskarna och nu Nvidia-chips. Det nya centrat ska rymma 300 000 chips. Vart och ett kostar runt 250 000 kronor.
Det handlar också om att säkerställa tillgången till energin som driver de energislukande servarna. Energibolagens aktiekurser pekar just nu upp på börserna. De stora AI-bolagen investerar i både beprövad och ny kärnkraft. Microsoft, tillsammans med energibolaget Constellation Energy, är med och startar upp Three Mile Island, kärnkraftverket som för 45 år sedan gjorde ”härdsmälta” till ett känt begrepp och hot. Filmen The China Syndrome – med Michael Douglas, Jane Fonda och Jack Lemmon i huvudrollerna – hade premiär bara tolv dagar före och var kusligt nära verklighetens drama.
Och det handlar om sportifieringen av data-ingenjörer, med skyhöga övergångsersättningar för topp-namnen som kan jämföras med sportvärldens. Upp till en miljard kronor. Mark Zuckerberg och Meta driver på här. Även om takten avmattats ordentligt senaste tiden, efter en del påhopp följts av snabba avhopp.
Som grädde på moset, för oss som försöker följa med, toppas allt av att de stora aktörerna Google, xAI, Meta, OpenAI, kinesiska Deepseek och Alibaba med flera släpper nya modeller fortare än man hinner lära sig använda den senaste.
Det som var så enkelt att förstå och använda i början av OpenAI:s publika genomslag, när vi fick lära oss att skriva promptar, börjar bli ganska komplicerat om man vill hänga med.
Det ligger nära till hands att utropa: ”Jag skiter i AI! Det är ändå inte på riktigt.”
Men det går ju inte. Vi måste hänga med. (Va? håller du inte med?)
Och det är dags att utvidga vårt ordförråd. (Och betta vilka nya ord SAOL tar in 2025.)
Slop är ett sådant. Aktualiserat med OpenAI:s och Metas senaste AI-modeller för rörliga bilder, Sora respektive Vibes. Jag återkommer strax till dem.
Slop står för utspätt, lågkvalitativt och massproducerat AI-innehåll. Som skräddarsytt för flödena på Facebook, Instagram och TikTok . Redan tiden före AI var sociala medier fyllda med hjärndött innehåll, som jag ska erkänna att jag överkonsumerat. Nu växer det lavinartat. Risken är att mängden slop kommer begrava tänkvärda inlägg från sådana som jag (ha ha, jag skämtar förstås… notnot). Artifciell intelligens. Verklig dumhet. ”För mycket av inget, för lite av allt.” Det stod klottrat på en betongvägg i mina barndomskvarter. Med Anarkist-symbolen som signatur. De gamla anarkisterna såg vad som var på väg att komma.
Mark Zuckerberg har sagt att Metas AI ska inrikta sig på att förbättra vardagen för oss vanliga människor (läs konsumenter), inte främst vara ett verktyg för att effektivisera produktivitet och forskning. Facebook såg ljuset för tjugoett år sedan. Hans patos sedan dess varit att profitera på vår uppmärksamhet, och det görs effektivt och väldigt lönsamt med skräpkultur, ofta producerat av oss själva. Nu ska det boostas rejält med AI.
OpenAI hänger på. Deras senaste modell av AI-video-generator heter Sora 2. Med en teknisk kvalitet som slår tidigare modeller av Sora och även konkurrerande videogeneratorer som Googles Veo. Men det är egentligen inte kvaliteten på de rörliga filmerna som är intressant. Den kommer ju att bli slagen snart av någon ny modell. Det mest intressanta är några funktioner.
OpenAI har byggt appen – som än så länge när detta skrivs bara sprids genom ”invitation-only” och ännu inte i Europa – med inspiration av TikTok. Sora är också en egen app, och inte en del av ChatGPT, och kommer därför konkurrera med TikTok och Instagram.
Du kan skapa innehåll med dig själv och andra i huvud- och biroller. Bli en av Avengers eller spela mot Brad Pitt eller Angelina Jolie (kanske inte i samma film…).
För att runda copyright-skyddat material använder OpenAI ”fair use”, men ger rättighetsinnehavarna (läs Hollywood) möjligheten till opt-out, som det heter, det vill säga säga nej till användande. Det är ett smart drag, det skapar främst ett dilemma för Hollywood. Tidigare attackerade studios och publicister fan fiction, fans som gör egna versioner av filmer eller böcker, men nu ses denna genre som en marknadsdrivande kraft. Så det är ganska troligt att opt-out kommer användas sparsamt.
En annan av OpenAI:s drag var ännu mer intressant. Sora låter oss användare ladda upp en ”cameo”, ett kort klipp av vårt ansikte eller vår röst, och ge tillåtelse för användande i generativa videos. Vi kan sedan valfritt dela tillåtelsen, ta tillbaks den och hållas uppdaterad om användandet. Det är förstås öppet för rättsliga tvister om mitt ansikte har använts av någon annan, eller att jag liknar någon annan i den generativa formen. (En gång trodde en dansk taxichaufför att jag var artisten Orup.)
Sam Altman själv har gett full tillgång till cameo. Och ett klipp med en film där han stjäl grafikkort från butikskedjan Targets hyllor har blivit viralt på nätet.
Så S som i Slop och Sora. Fast som en av OpenAI:s chefer sa i en intervju: ”vad som är slop för någon, är guld för en annan”. (Han tänkte kanske främst på glädjen att få se sig själv, sin familj och sina vänner i roliga AI-genererade clips, och inte på de stora intäkter som Sora kan ge OpenAI. Eller så tänkte han både och. Att hålla två tankar i huvudet samtidigt är viktigt i dessa tider.)
Ett annat nytt begrepp lärde jag mig från en intressant artikel i New York Magazine om Hacker Houses i San Fransisco – P(doom). (Artikeln myntade inte begreppet, det är känt sedan tidigare, men det var första gången jag mötte det.) Det står för hur stor sannolikheten är att AI kommer förgöra mänskligheten. P(doom)=10% eller P(doom)=90% är skillnaden mellan en optimist och pessimist. (Vissa ser det förstås som tvärtom: En värld utan den största invasiva arten, hade för djur, växter och några få överlevare – Peter Thiel inräknat – kanske varit ett paradis.)
Vad är din P(doom)? Min är 2%. Ett tal jag drar till med mest för att kunna sova bättre på nätterna.
Men när AI ser att vi använder artificiell intelligens i första hand för att skräpa ner med slop… så ja, då kanske ”någon” säger ”enough”.
P(doom) är kanske trots allt närmare 100.