Bild helt utan specialeffekter.

Det var tyvärr dags att byta foto på LinkedIn. Det har suttit hårt inne. Bilden på mig som jag använt fram till nu är närmare tjugo år gammal. Den har en särskild plats i mitt hjärta och min hjärna.

För många år sedan hade jag nöjet att åka på en fantastisk studieresa till Kalifornien tillsammans med Fredrik Svedberg, Håkan Dennersten och Hans Henecke. Det var en research-resa inför byggandet av ett upplevelse-center för filmproduktion på Ystad Studios. (Centret blev klart några år senare men utan vår inblandning.)

Resan var välplanerad. Vi besökte bland annat filmskolorna på UCLA och USC, båda i Los Angeles, och båda med rektorer som en gång var ett par men som nu kändes som de inte helt var på speaking terms. UCLA verkade ha mest pengar, med en egen filmstudio lika stor som de som finns på Paramounts, Universal och Sonys studiolots i staden. USC kändes lite fattigare på utsidan, men hade ultramodern utrustning skänkt av alumnin George Lucas.

Men störst behållning var besöket på just George Lucas Skywalker Ranch utanför San Fransisco. Vi hade, tack vare Pernilla August (du vet, Darth Vaders mamma) fått audiens hos Lucas affärspartner och producent Rick McCallum.

Skywalker Ranch ligger passande i Lucas Valley, som fått sitt namn efter ranchägaren John Lucas som levde på 1800-talet men inte har något (känt) släktskap med George.

På vägen dit passerade vi först ett modernt kontorshus, som inhyste avdelningar för ekonomi och juridik för avtal med leksaks- och merchandise-producenter.

Ranchen hade en helt annan framtoning. Stort landområde med få hus. Om jag minns rätt så strövade mer eller mindre exotiska djur runt på ägorna. De få låga byggnaderna på området hyste mycket mer än vad betraktaren såg. ”Det mesta är till stor del under jorden” berättade Rick. Lucas var själv ordentligt involverad i byggprojekten på området som hyste olika produktionsfaciliteter, t ex ljudläggningsstudios stora som våra största biografer. Vi mötte Clint Eastwood där, som jobbade med postproduktion för ”Million Dollar Baby”.

Det största huset, i gammal hundraårig byggnadsstil men säkert nybyggt, var Ricks och George kontor. Det var ödsligt tomt när vi visades in till Rick av hans sekreterare. Hon försökte avbryta mötet flera gånger genom att komma in med Ricks lunch om och om igen.

Men Rick gav oss tid, uppenbart ignorerade en fullspikad kalender. Och vi fick en liten föreläsning om filmproduktion. Hur man håller kostnaderna nere. Bland annat genom att producera utanför USA.

När det var dags för att runda av frågade han: har ni varit på Industrial Light & Magic? (Lucas berömda innovativa bolag för alla specialeffekter i hans och inte minst Spielbergs filmer.)

Nej, det hade vi inte och det var tyvärr inte inplanerat.

Rick lyfte luren och direkt var vi inbokade för ett besök på ILM några timmar senare. Vi skulle där bli guidade av en av de mer seniora kreativa medarbetarna. ”När Rick ringde så blev jag så glad för vi får nästan aldrig berätta och visa det här för någon.”

Vi blev visade framtiden, helt digitala skådespelare bland annat. ”Inom några år kommer vi ha digitaliserat alla våra skådesplare.” Och ytterligare pengar att spara.

Bilden är tagen utanför Industrial Light & Magics dåvarande kontor. Det låg i ett industriområde. Inkognito. Föreratagspseudonymen The Kerner Company står det på skylten bredvid mig utanför entrédörren. När man skrev in sig så var det med ett flersidigt sekretessavtal. Precis innanför receptionen, ute på gården, möttes vi av en stor modell av en vulkan och effektteamet filmade scener till den kommande Star Wars-filmen.

Det är med sorg jag nu pensionerar bilden från min LinkedIn-profil. Men allt har sin tid.

Foto: Fredrik Svedberg