MTV, Rick Rubin, George Lois, Gwyneth Paltrow och min förmåga att gå vilse.
- Ajje Ljungberg
- 7 aug.
- 6 min läsning
Uppdaterat: 27 okt.
Jag gillar att gå vilse. Inte helt sant. Inte i verkligheten. Men i informationslandskapet och i mina funderingar så gillar jag det.
Därför kan jag ibland villa bort mig när jag ska berätta något. En annan tanke, ett annat minne eller insikt trycker på och plötsligt har jag förlorat tråden.
Jag börjar i en tråd, men avslutar i en helt annan. Jag hittar ett namn och vill veta mer. Därför dyker det upp något annat. Och plötsligt har jag tappat tiden, kartan och glömt kompassen.
Men om jag stannar upp. Vilar lite. Ja, då är jag på rätt stig igen, lite rikare.
En av mina vänner tipsade om Rick Rubins podd Tetragrammaton. Rick Rubin är en legendarisk musikproducent, och medgrundare till det lika legendariska skivbolaget Def Jam Recordings.
Han ser ut som en indisk guru, med sitt långa vilda skägg. Passande nog är han mer en andlig filosof än en teknisk producent. En "reducerare", som hjälper artister att hitta sin kärna genom att plocka bort lager, distraktioner och effekter för att få fram det råa och genuina i artistens uttryck.
Det här och hans syn på kreativitet utvecklar han i boken "The Creative Act: A Way of Being", skriven tillsammans med Neil Strauss, mest känd för raggningsboken "The Game". Jag köpte Rubins bok på senaste bokrean, men orkade i ärlighetens namn inte läsa ut den. Det gäller för i stort sett alla böcker jag köper på rean varje år. De är så billiga att de inte kräver genomläsning, så minsta motstånd gör att de får vila i bokhyllan.
I podden Tetragrammaton är Rubin också till viss del en reducerare, men det handlar mest om att han själv säger så lite som möjligt, något som, likt terapeuter, kännetecknar bra intervjuare.
(Rubin agerar också som reducerare i McCartney 3,2,1 som finns på Disney+. Han är både nördig beundrare och filosofisk vägledare när han trycker på knappar, isolerar en basgång eller en körslinga och Paul McCartney lyssnar, ibland överraskad, ibland rörd: "Oh wow, I haven't heard that in decades...")
I ett av de senare avsnitten av Tetragrammaton intervjuas Bob Pittman, en av grundarna av MTV (Music Television), en av mediahistoriens stora innovationer. Pittman var, och är fortfarande till viss del, främst en radiokille, men som via diverse jobb som DJ och senare programdirektör på olika AM- och FM-kanaler över hela USA, hamnade mitt i kabel-TV:s födelse.
MTV var banbrytande. Kanalen drevs som en start-up och anställde helst unga människor som inte hade någon erfarenhet från TV-branschen.
"Not knowing what you know" var ledordet för Pittman, både under åren före och under MTV. Kanske också efter, även om det blir allt svårare med det när erfarenheten växer (igen). Pittman hade många sidospår efter MTV. Bland annat så drev han Six Flags nöjesparker och byggde upp en av världens största fastighetsmäklare, Century 21 Real Estate. Idag är han tillbaka i mediabranschen, som storägare i iHeartMedia, tidigare Clear Channel. iHeartMedia driver förstås massvis av radiostationer.
"Not knowing..." klingar väl hos Rubin när det dyker upp i podden. Han delar den filosofin. Not knowing med Bob Pittman och Rick Rubin: https://podcasts.apple.com/se/podcast/tetragrammaton-with-rick-rubin/id1671669052?i=1000719761633
Och jag är ganska övertygad om att just "Not knowing what you know" – i kombination med paradoxen att övertygat veta vad man vill, var Nöjesguidens framgångsrecept. Framförallt hjälpte det att etablerade media-Sverige inte trodde på det vi trodde på. I takt med, som sagt, erfarenhet, så blir det viktigare att utmana det vi redan tror oss veta. I mindfulness finns begreppet Beginners mind. Att se med nybörjarens ögon. (Icke-dömande är ett annat närbesläktat begrepp.) En teknik som kan hjälpa en att navigera förbi hinder och begränsningar i tänkandet. Bra att ha som regel vid brainstorming.
Pittman har en egen podd som heter Math & Magic med underrubriken "Stories from the Frontiers of Marketing." I ett avsnitt går han igenom MTV:s första år med några av de som var med. Så om du lyssnar först på Rubins intervju med Pittman, kan du sedan gå vidare och höra när Pittman samtalar med några av hans medarbetare under de första åren.
The real story of MTV:
En utmaning för MTV var att få kabeloperatörerna att ta in kanalen. Det var inte självklart. MTV kontaktade reklammannen George Lois, som var minst lika legendarisk – åtminstone om du är reklamnörd – som MTV. Han står också bakom ett antal legendariska (sorry, för att jag nästan sliter sönder det begreppet) omslag för tidningen Esquire. Dessa presenterades i en utställning för några år sedan på MOMA, Museum of Modern Art, i New York.
Kolla in några av omslagen:
Kampanjen för MTV är genial. "I want my MTV". George Lois var inspirerad av ”I want my Maypo”. En framgångsrik reklamslogan från 50-talet för smaksatt havregröt. Kontot hamnade hos Lois på 60-talet och han utvecklade temat med kända atleter som krävde sin Maypo. Han hade inget emot att återanvända idén igen. Han övertalade ett antal rockstjärnor, som Mick Jagger, Pete Townshend, Pat Benatar med flera, att utan betalning ställa upp och uppmana unga att kontakta sin kabeloperatör och kräva att de tar in MTV i sitt sortiment. MTV hade en begränsad budget och Bob Pittman och hans medarbetare fokuserade därför region efter region, stat efter stat när de körde reklamen. Och snart fanns MTV över hela USA i kabelkanalerna. Och Bowie, Police, Madonna och andra stjärnor fortsatte att säga "I want my MTV".
Här berättar George Lois själv om kampanjen:
Så här såg första reklamfilmen ut:
På tal om att stjäla/låna idéer. En annan legendarisk reklamman, Art Directorn Helmut Krone, känd för bland annat legendariska kampanjer för Volkswagen på världens genom tiderna mest legendariska reklambyrå Doyle Dane Bernbach (DDB), använde begreppet "att stjäla är att skapa", förutsätter förstås att du vill förbättra och kalibrera en redan använd bra idé eller design, inte bara kopiera. Krone jobbade ofta ihop med copywritern Julian Koenig, som för övrigt senare blev partner med George Lois i reklambyrån Papert, Koenig, Lois.
Kändisar säljer. Om du använder dem på rätt sätt. George Lois var expert på det. I bästa fall blir din kampanj också viral. Förr i tiden handlade det om att vi pratade om den. Idag handlar det om att vi delar den.
Astronomer, du vet bolaget som blev känt tack vare att två anställdas utomäktenskapliga affär blev viral. De hamnade på storbild under Coldplays konsert i Boston, försökte gömma sig från kameran när de insåg att de var i bild och bandets sångare Chris Martin kommenterade från scenen, “Wow, what? Either they’re having an affair, or they’re just very shy. I’m not quite sure what to do.” (Personligen tycker jag att den virala spridningen av händelsen är lite obehaglig. Jag är också nyfiken på när de två huvudpersonerna kommer att dyka upp med sin efterhistoria. Tipsa mig om/när du ser det.)
Men Astronomer, som plötsligt blev världskänt för något helt annat än de data-tjänster de erbjuder, tog hjälp av en kändis också, och här är det eleganta, med en viss koppling till Coldplay. Chris Martins ex Gwyneth Paltrow dök upp som temporary spokesperson, i en video för Astronomer, där hon svarar på några frågor kring det nyväckta stora intresset för Astronomer. Dubbelsidiga frågor som besvaras med svar om Astronomers tjänster.
Videon är briljant. Och blev snabbt viral. (Viral betyder obetald spridning, om du inte redan visste.) Den fick snabbt rekordmånga visningar på YouTube och likes på Instagram. För att inte tala om alla medier som skrev om den.
Temporary spokesperson on a very temporary basis:
Och så hittar vi en ny stig. För bakom filmen står bolaget Maxium Effort som drivs och ägs av skådespelaren Ryan Reynolds. Specialiserad på kreativ marknadsföring i tiden.
Om Reynolds och vad han kallar fartvertising:
Ryan Reynolds har förövrigt blivit viral – mot sin vilja antar jag, men man kan inte veta – i den infekterade tvisten mellan hans fru Blake Lively och skådespelaren och regissören Justin Baldoni, som hon spelar mot i filmen "Det slutar med oss". Jag går inte närmare in på det men det är en soppa, där båda lägren anklagar varandra för smutskastning och lögner, så googla om är intresserad eller se dokumentären om det på HBO Max. Kanske slutar det med att du ser eller ser om filmen.
På tal om att sälja. Poddar i USA har ofta reklaminslag som läses upp av programledarna. En form använd av bland annat Philip och Fredrik i deras podd. Det är troligen mer effektivt än byråproducerad reklam. Rubin kör förstås en egen variant på detta i sin podd. De olika reklaminslagen som bryter intervjun presenteras av en 50-talsradioröst. Oavsett om det handlar om vitt snus eller hälsokost.
Det är kul och ganska effektivt.
Tror jag.
Har inte köpt något än.
PS. Det finns förstås ett problem med att gå vilse, följa nya stigar, leta sig tillbaka… det tar så mycket mer tid. Och tid är tyvärr inte någon förnyelsebar energikälla. DS.
